I början var det bara en dröm...

Trots att Polen återvann sin självständighet år 1918, efter att ha varit uppdelat i nästan 150 år, fick det inte tillgång till havet då. Så sent som den 10 februari 1920 i Puck ägde en symbolisk återförening mellan Polen och havet rum. Den påbörjade processen där nationella drömmar om tillgång till Östersjön, om flottan, om stormakt på havet kunde förverkligas. Tack vare Versaillesföredraget fick Polen en kustremsa. Utan hamn.
 

Endast tre månader efter festligheterna i Puck skickade viceamiralen Kazimierz Porębski - dåvarande direktör i avdelningen för marinfrågor i ministeriet för militära frågor- ingenjören Tadeusz Wenda till Pommern för att hitta det lämpligaste stället för att bygga en krigshamn. Redan i juni 1920 överlämnade Tadeusz Wenda sin rapport efter att ha gjort en granskning av kusten. Han skrev: "... det lämpligaste stället för att bygga en krigshamn (och, vid behov, en handelshamn) är Gdynia, och i synnerhet ett lågland mellan Gdynia och Oksywie som ligger på 16 kilometers avstånd från Nowy Port i Gdańsk. Orten har följande fördelar:

1. Den skyddas av halvön Hel, även från de vindar som Gdańsk inte undkommer.
2. Det finns djupt vatten nära kusten, närmare bestämt 6 meter djupt vatten på 400 meter från och
3. ett bälte med 10 meters djup finns på 1300-1500 meters avstånd
4. Kusten är låg och ligger 1-3 meter över vattennivån.
5. Det finns gott om dricksvatten tack vare en bäck som heter "Chylonja"
6. Järnvägsstationen Gdynia finns på två kilometers avstånd
7. Bra grund på redden ..."

Projektering av Gdynias hamn (1921)	Tadeusz Wenda (1863 - 1948)

Innan den polska sejmen hade fattat beslut om att bygga en hamn eller snarare „en självständig organisation för en sjöbas" som en av förekrigstidens föreläsare på Sjöfartsakademien, dr Aleksy Majewski, kallade för Gdynias starka kort, kom det semesterfirare till den idylliska "Gudens bukt" som fanns vid Kamienna Góra (Stenberget) och Orłowos klippa. Bland dem fanns en av de förnämsta moderna polska författarna - Stefan Żeromski. År 1921 observerade han noggrant arbeten som utfördes på en tillfällig krigshamn och en station för fiskarna. Han inspirerades av detta arbete där han hade iakttagit början på nya tider och en stor chans för denna plats. Han skrev boken "Vinden från havet" där han presenterade en bild av hamnen och staden Gdynia som snart skulle uppstå. Det är en litterär vision som mycket troget återger klimatet under perioden då Gdynia höll på att födas. Den 23 september 1922 fattade sejmen ett beslut om "att bygga hamnen vid Gdynia på Pommern som en allmännyttig hamn".

Den nationella investering som hamnens byggande utgjorde återbetalades redan före andra världskriget och blev samtidigt till en katalysator för samhällets energi och patriotism. Tack vare Gdynia trodde polackerna att de hade förmågan att genomföra 1900-talets mest ambitiösa drömmar och utmaningar.
En man som gav Tadeusz Wendas tekniska idéer och Stefan Żeromskis litterära visioner en politisk dimension samt upphöjde hamnen till rangen av nationell investering var Eugeniusz Kwiatkowski, kemist till yrket och politiker på fritiden.

Gdynia - så var det...	Eugeniusz Kwiatkowski (1898 - 1974)

Från den tid då Eugeniusz Kwiatkowski (1898 - 1974) hade blivit industri- och handelsminister år 1926 (och då han samtidigt var vice premiärminister i Polens sista regering före andra världskriget) fick ärendet Gdynias hamn, som hittills gått trögt, ett högre tempo. Han var en stor anhängare av statens marinpolitk med en modern hamn i Gdynia som dess huvudpelare. Det var tack vare hans insatser som sejmen godkände lämpliga resurser för att utveckla hamnen och staden, som för förkrigstidens polacker var ett slags Förlovat Land. Under den tid då Kwiatkowski var industri- och handelsminister uppkom investeringsarbetet till ett värde av 88 miljoner PLN.

Eugeniusz Kwiatkowski var en politiker med talets gåva som han utnyttjade för att popularisera Gdynias frågor. Han intresserade andra med sin passion och iver. Man betraktar honom som Gdynias far, skapare och byggare tillsammans med Tadeusz Wenda och viceamiralen Porębski. År 1931 tilldelade Gdyniaborna honom stadens hedersmedborgarskap.

Gdynia (1928)	Järnvägsstationen (1930-talet)

Bröderna Robert och Franciszek Wilke
- företaget som bildades 1931 som var kvintessensen för Gdynias företagsamhet och dynamik. Med hjälp av en fiskekutter anordnade de sjöresor. Under sommaren hade de turister ombord i stället för att fiska. Så småningom förvandlades det som var deras sekundära verksamhet till företagets specialitet med firman "Robert Wilke - passagerarmotorbåtar". Bröderna sålde kuttern, tog lån och beställde an trämotorbåt på Gdynias skeppsvarv som fick namnet „Delfin". Senare tillkom "Hajen", "Sagan" och „Gripen" samt de två motorbåtarna „Hans" och „Greta"

Robert Wilke - Passagerarmotorbåtar	Gdynia - semesterstämning

Under sommarsäsongen som pågick från mitten på juli till mitten på september tog bröderna Wilke drygt 200 000 turister på utflykter på havet. Sjöresor, utflykter till Orłowo, Sopot, Gdańsk, Jastarnia och Hel utgjorde en huvudattraktion för semestergästerna. Företaget blommade fram till andra världskrigets utbrott.

Gdynias extensiva utveckling under 15 år från 1926 avstannade dramatiskt när andra världskriget bröt ut. I jämförelse med Warszawa eller Gdańsk drabbades Gdynia inte då mycket av bombningen, men hamnen och varvet blev fullständigt förstörda. När allt kommer omkring var det Gdynias invånare som fick lida mest. De flesta polska invånarna tvingades av tyskar att flytta ifrån staden eller hamnade i koncentrationsläger. Många omkom på fronten.

Gdynia frigjordes i mars 1945 och snart började de som tidigare bott där återvända. Från Warszawa, Vilnius och Lvov kom även nya invånare som hade förlorat allt under kriget och ville skapa sig nya liv och nya hem.

Gdynia blev på nytt det Förlovade Landet och efterkrigstiden blev pionjärernas tid.

Innan varvet återgick till att vara ett skeppsvarv utövade det olika tjänster. I dåvarande orderportföljen fanns till exempel kugghjul till grammofon, ugnsrör, bilreparationer inklusive bilar som gick på trägas. I takt med att det reparerade kranar och skeppsdockor tog varvet på sig mer ambitiösa uppgifter. I september 1945 började polska handelsbåtar och örlogsfartyg återvända från krigets kringflackande tillsammans med tyska båtar som Polen fick som krigsskådestånd samt engelska och amerikanska båtar från demobilen. Detta ledde till att Gdynia blev den största reparationsanläggningen för den polska flottan. Den första sjösättningen ägde rum år 1951. Båten hette "Melitopol".

Efterkrigsgenerationen deltog i de dramatiska händelserna i December 1970, då Gdynias varvsarbetare, precis som deras kollegor i Gdansk, gjorde uppror å hela nationens vägnar mot dåvarande makten.

Gdynia minns dem. Det finns två monument i Gdynia som tillägnas offren för upproret i December 1970.

Det var också upprorets glada och förhoppningsfulla dagar i augusti 1980 då Solidaritet startades. Då vi tänker om stadens framtid håller vi alltid i minne dem som har betalat det högsta priset att vi kan leva i ett fritt land idag.

Gdynia - 1990-talet
Nu har Gdynia drygt 250 000 invånare och är ett modernt centrum för havsnäring, utrikeshandel, vetenskap, högskoleväsende, kultur och turism. Mycket ofta nämner man Gdynia som exempel på framgång, en stad med företagsamma, aktiva och djärva invånare.

Dessa drömmar följer med oss också nu då vi tänker på Gdynias framtid. Världen efter järnridåns fall finns inom räckhåll för oss, men vi är måna om att bli en självklar del av den så fort som möjligt. Tack vare sitt geopolitiska läge strävar Gdynia efter att bli ett centrum för internationella möten och handelsutbyte. Det är en ambitiös uppföljning av Eugeniusz Kwiatkowskis dåvarande drömmar.

Franciszka Cegielska Mayor of Gdynia (1990 - 1998)